Antibiotikaresistens – en tyst pandemi

Spridningen av resistenta bakterier i världen är ett hot att ta på allvar. Forskning på nya behandlingsmetoder spelar en avgörande roll för att råda bot på problemet.

Anti är grekiska för ”mot” och bios för ”liv”. Ordagrant betyder antibiotika alltså ”mot liv”. Men den faktiska innebörden är den motsatta. Antibiotika räddar varje år livet på miljontals människor.

– Innan verksam antibiotika fanns på plats kunde man dö av även lindriga infektioner, som öroninflammation och halsfluss. Hela den moderna sjukvården kräver antibiotika. Vi kan inte erbjuda avancerad cancervård, kirurgi eller behandla för tidigt födda barn utan förmåga att bemöta de infektioner som uppstår, säger Malin Inghammar, forskare och sektionschef på infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Antibiotika är ett samlingsnamn för de mediciner som är riktade mot skadliga mikroorganismer. Mest känt är penicillin och andra typer av antibiotika som slår mot bakterier, men även antivirala medel och sådana som bekämpar svampinfektioner hör till kategorin. 

Att vissa ämnen kan lindra infektioner har varit känt länge, långt innan man upptäckte mikroorganismerna som sådana. Honung har till exempel använts vid sårvård redan i det forntida Egypten, 

Men det var 1928, när Alexander Fleming noterade att mögelsvampen Penicillium löste upp och avlägsnade stafylokockbakterier, som modern antibiotika föddes. 1941 användes penicillin för första gången för att behandla människor. När svenska folket på senare år uppmanats att ranka tidernas viktigaste upptäckter har penicillin flera gånger hamnat i topp. 

Antibiotika gav sjukvården ett ovärderligt verktyg. Men med tiden har det i viss mån trubbats av i och med att de mikroorganismer antibiotikan ska bekämpa har anpassat sig. Det talas om antibiotikaresistens och i vissa fall multiresistenta bakterier. 

Utvecklingen är i viss mån oundviklig, berättar Malin Inghammar. 

– Bakterier är slumpmässiga. I de flesta fall innebär de mutationer som uppstår att bakterierna dör. Men om de överlever och det visar sig att de inte blir avdödade av antibiotika har de en konkurrensfördel. Det kallas ”selektionstryck” och är en avgörande faktor bakom ökning av antibiotikaresistens i världen.

Bakterier kan också dela gener sinsemellan, och vi människor delar bakterier mellan oss, och så kan antibiotikaresistens sprida sig.

Antibiotikaresistens kallas ibland för en tyst pandemi. Hur allvarliga konsekvenserna blir beror på de förutsättningar som finns på platsen. I Sverige är förutsättningarna goda för framgångsrik behandling även om patienten skulle ha resistenta bakterier, virus eller svampar. I mikrobiella laboratorier kan infektionsorsaken utredas. Fungerar inte ett antibiotikum kan man använda ett annat, även om det dyrare och mer svåråtkomligt. Så ser det inte ut överallt. 

– I låginkomstländer där infektionsfrekvensen är hör är resurserna också ofta knappa inom sjukvården. Det går helt enkelt inte att få tag i alla sorters antibiotika, säger Malin Inghammar.

Hur många personer som dör till följd av antibiotikaresistens är svårt att säga. I Sverige har vi en gynnsam situation jämfört med andra länder, men globalt har man uppskattat att cirka 700 000 dör årligen till följd av antibiotikaresistenta bakterier. En av Världshälsoorganisationen utsedd expertgrupp har också larmat om att problemet hotar att tillta. År 2050 kan 10 miljoner människor per år dö till följd av infektioner med resistenta bakterier.

Globalt förbrukas mer än hälften av den antibiotika som finns på marknaden inom jordbruk och djurhållning. I Sverige och även EU är det förbjudet, men i delar av världen används antibiotika i Tillväxtfrämjande syfte. 

I Sverige har förskrivningen av antibiotika blivit betydligt mer restriktiv de senaste 30 åren. Så måste fler länder agera. Men vi ska inte heller vara rädda att ta till antibiotika när det behövs, säger Malin Inghammar. 

– Vi ska ge patienter av i dag antibiotika när de behöver det. Vi kan inte låta bli att ge behandling för kommande generationers skull. Men vi ska använda den smart. Inte för att odla tulpaner utan svampsjukdom eller för att föda upp kycklingar under dåliga omständigheter.

För att kunna bemöta de risker ökad antibiotikaresistens innebär behövs insatser av flera slag.

– Det kostar mycket att ta fram nya antibiotika och de som upptäcks vill vi inte ska användas för mycket. Det gör att man behöver fundera igenom de ekonomiska ersättningsmodellerna. Kanske är det så att stater måste ta mycket större ansvar för försörjningen av de här medicinerna, säger Malin Inghammar.

Forskning bedrivs bland annat för att få fram snabbare och bättre diagnostik av infektioner så att man kan använda mer riktad antibiotika, som angriper bara den eller de mikroorganismer som är källan till problem. Det är också viktigt att hitta alternativa strategier som minskar behovet av antibiotika, säger Malin Inghammar. 

– Vi behöver fler vaccin för bakteriesjukdomar, så att vi inte behöver ta till antibiotika mot dem. Det är också av vikt att forska fram alternativa behandlingar som stärker kroppens immunförsvar, så att man inte behöver antibiotika lika ofta eller under lika lång tid. 

Att förbättra vårdhygienen är viktigt, världen över. I låginkomstländer är det också av högsta vikt att minska risken för smittspridning och infektioner genom bättre vatten- och avloppssystem. 

– Ett viktigt budskap är att det inte räcker att forska fram nya antibiotika. Det räddar oss en kort stund. Men att hantera antibiotikaresistens på sikt är något väldigt komplext, som involverar aktörer på många nivåer, säger Malin Inghammar.