»Jag vill hitta sätt att hindra flimmer«

Trots att förmaksflimmer drabbar så många finns ännu ingenting vi kan göra åt risken . Det vill Linda Johnson ändra på.

Förmaksflimmer är vanligt, var fjärde svensk beräknas insjukna någon gång. Alla märker inte av symtomen med hjärtklappning och oregelbundna hjärtslag, men kan uppleva sig trötta och andfådda. Tillståndet är allvarligt eftersom det ökar risken för stroke och hjärtsvikt.

– Trots att det är så många som drabbas av förmaksflimmer saknas ännu förebyggande behandlingar. Så kan vi inte ha det, men man vet ganska lite om riskfaktorer för förmaksflimmer, säger Linda Johnson.

Hon är forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds Universitet och studerar faktorerna som leder till förmaksflimmer.
– Innan man blir kliniskt sjuk, händer det någonting i hjärtat, som man tror ligger till grund för att man får förmaksflimmer. Det tillståndet kallar vi förmaksmyopati, säger hon.

Problemet är att det saknas effektiva metoder att hitta och diagnostisera förmaksmyopati. Det vill hon ändra på.
– Om vi kan hitta individer med förmaksmyopati och diagnostisera dem på ett pålitligt sätt, finns en möjlighet att sedan utveckla metoder som förhindrar förmaksflimmer. Jag tror att det är möjligt, säger hon.

Gamla EKG-mätningar kan ge viktiga svar

EKG är ett sätt att mäta hjärtats elektriska aktivitet. Genom elektroder, som placerats ut på kroppen, kan läkaren se om hjärtrytmen är oregelbunden och hur många extraslag en patient har. Extraslag kan vara antingen förmaksutlösta eller kammarutlösta och det är framför allt de förmaksutlösta extraslagen som kan kopplas till förmaksflimmer.

Linda Johnson har fått finansiering från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, SSMF, för ett fyraårigt forskningsprojekt som går ut på att hitta individer med förmaksmyopati. I en studie tittar hon på hur det har gått för 400 personer, som ännu inte var sjuka, som gjorde ett långtids-EKG för tjugo år sedan.
– Vi såg att en knapp fjärdedel av dem har fått förmaksflimmer. Det stämmer väl med internationella siffror som också visar att livstidsrisken för förmaksflimmer är 25 procent, säger hon.

Nu undersöker hon vilka faktorer som kan ha lett till att just dessa individer drabbats. Hennes forskning bygger också på tidigare mätningar av långtids-EKG från 6000 individer. Där planerar hon att bjuda in 1300 av dem igen för en ny mätning, fyra år efter den första.
– Vi hoppas att många ställer upp för ett nytt 24 timmars-EKG, där vi mäter hur många förmaksutlösta extraslag de har, säger hon.

Hon hoppas kunna ringa in vilka faktorer som kan ha betydelse för de vars tillstånd försämrats. Det skulle kunna handla om individernas livsstil. Därför tittar hon bland annat på kosthållning, BMI, rökning och saltkonsumtion. Kanske kan en viss typ av EKG-bild också ge en fingervisning.

Vad hoppas du att din forskning ska kunna innebära för patienterna?

– Jag hoppas att vi ska kunna hitta individer som har en ökad risk för förmaksflimmer och kunna erbjuda dem någon form av hjälp. Det skulle kunna vara en kombination av läkemedelsbehandling och livsstilsåtgärder, säger hon.

Läs mer:
Stöd forskningen för ett friskare liv – se våra gåvoformer och läs om hur ditt bidrag gör skillnad.