En ny roll för somatostatin från delta-celler i typ-2 Diabetes

Invävda i bukspottskörteln finns de langerhanska öarna, klumpar av celler som producerar hormonerna glukagon, insulin och somatostatin. Tillsammans håller dessa hormoner blodsockerhalten på en ganska konstant nivå. När vi äter ökar blodsocker och insulin frisätts och stimulerar sockerupptaget i levern. Vid fasta eller fysisk aktivitet så gör ökad frisättning av glukagon att blodsockerhalten ökar genom att mobilisera socker från levern. Det tredje hormonet reglerar frisättningen av både insulin och glukagon men exakt hur detta sker är ofullständigt utforskat. I den langerhanska ön talar de olika cellslagen med varandra genom kemiska och elektriska signaler. Vid sockersjuka (diabetes) är blodsockerreglering satt ur spel: insulinfrisättningen minskar och glukagonfrisättningen ökar. En varaktigt hög blodsockerhalt leder till blodkärlsskador som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, njursvikt och blindhet. Mitt projekt syftar till att (bokstavligen!) belysa hur samspelet mellan de olika cellslagen sker och vad som går fel vid sockersjuka. Mina preliminära försök tyder på att somatostatin har en nyckelfunktion. De somatostatinproducerande cellerna har långa ”armar” och kan samtidigt sammanlänka ett stort antal celler inom ön. Resultaten kan leda till nya läkemedel som förbättrar behandlingen av diabetes: en sjukdom som direkt påverkar åtminstone 5% av Sveriges befolkning. Projektet är lika relevant för både typ-1 (insulinberoende diabetes) och typ-2 diabetes (ålderdiabetes).