Pernilla Wikström

Docent i tumörbiologi verksam vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.

"Mitt stipendium betydde jättemycket för mig. Jag disputerade i december 1998 och var sedan föräldraledig. Jag hade planerat att åka utomlands, men då vi just fått vårt andra barn tyckte vi att barnen var för små för att följa med på en sådan resa.
Så vi valde att stanna i Umeå.

I och med att jag fick stipendiet år 2000 fick jag möjlighet att byta forskningsfält och lära mig nya metoder. I förlängningen har det lett till att jag nu har en forskartjänst som jag fått från Cancerfonden. Man vet ju aldrig hur det hade blivit annars, men jag hade knappast haft så lätt att bli kvar i forskarvärlden utan stipendiet från SSMF.

Jag har nu byggt upp en egen forskargrupp. Vår forskning går ut på att göra det möjligt att genom blodprover upptäcka prostatacancer på ett tidigare stadium än vad som är möjligt idag. Prostatacancer sprider sig ofta till benvävnad och vi vet att det sker tidigt under sjukdomen. Men det är inte detta i sig som är avgörande för hur farlig sjukdomen är, utan hur aggressivt metastaserna kommer att växa. Vi letar därför efter substanser, proteiner och nedbrytningsprodukter, som frigörs till blodet från cancercellerna och som kan avslöja de elaka cellerna innan metastaserna vuxit till sig.

Ytterligare ett mål med min forskning är att upptäcka mekanismer som kan göra det möjligt att behandla prostatacancer på ett mer effektivt sätt än idag, genom genterapi eller på annat sätt.

Att få möjlighet till en postdoc-period är fantastiskt viktigt! Det krävs att man får några år för att utveckla sin självständighet, bli oberoende av sin tidigare handledare, få egna anslag och bygga upp en egen forskargrupp."

Dela/spara Dela eller tipsa