Ska Henriks forskning ge oss skräddarsydda hjärnmediciner?

Hur lär vi oss egentligen nya rörelser? Vilka delar av lillhjärnan är inblandade? Och hur är informationsutbytet mellan lillhjärnans nervceller organiserat? Henrik Jörntell söker svaret på dessa frågor i sin forskning. Eftersom lillhjärnan kontrollerar bl a balans och finmotorik, spelar den en viktig roll vid inlärning av nya rörelser.

Lillhjärnans nervceller är organiserade i tusentals små områden, s k mikrozoner. Information som kommer till en mikrozon sprids till omkring 50 andra. Olika grupper av mikrozoner engageras för olika funktioner och varje enskild mikrozon i en "mikrozongrupp" har en egen uppgift. Vid t ex en viljemässigt styrd armrörelse engageras ett 40-tal mikrozoner, som var och en reglerar en grundläggande rörelse. Man kan alltså säga att en armrörelse är summan av de enskilda mikrozonernas samarbete. Andra forskargrupper har funnit särskilda molekyler, vars exakta fysiologiska roller ännu inte bestämts. Men molekylerna fördelar sig i mönster som motsvarar de fysiologiskt definierade mikrozonala strukturerna!

Avgörande frågor för förståelsen av hur lillhjärnan arbetar är: Hur förs den information som kommer till mikrozonen vidare till de olika nervcellstyperna i den egna mikrozonen och i andra mikrozoner? Och hur kan denna distribution av information förändras vid inlärning av nya rörelser? (Se illustrationen).

Här kan Henriks forskning bli en ovärderlig pusselbit i utvecklingen av nya mediciner mot rörelsestörningar. Hans detaljkunskaper om nervcellskretsernas mikrozonala organisation och informationsbearbetning skulle tillsammans med de nya molekylrönen kunna ge oss molekylspecifika, målsökande mediciner. Ett möjligt scenario är att varje enskild mikrozons aktivitet skulle kunna regleras för att motverka sjukdomssymtomen!


Schematisk bild av tre längsgående mikrozoner (gul, grön resp blå). Samtliga mikrozoner innehåller samma uppsättning nervceller. Granulecellerna ("kulorna" längst ned) tar emot information utifrån och för den via de tvärgående parallelltrådarna till Purkinjecellerna ("stämgafflarna") och interneuronerna ("stjärnorna").

Interneuronens uppgift är att hämma aktiviteten i Purkinjecellen. Den exakta balansen mellan aktiverande och hämmande inflöde till Purkinjecellen avgör frekvensen på dennas utgående signaler. Signalerna, som alltså representerar resultatet av lillhjärnans informationsbearbetning, reglerar aktiviteten i andra delar av hjärnan.

HENRIK JÖRNTELL,
SSMF-STIPENDIAT, INST F FYSIOLOGISKA VETENSKAPER, LUNDS UNIVERSITET

Dela/spara Dela eller tipsa