Ska Svens forskning göra livet lättare för alla med diabetes?

Diabetes är en folksjukdom. Minst 300 000 svenskar har den. Huvudorsaken till åldersdiabetes, den vanligaste typen, är störd frisättning av hormoner från de Langerhanska öarna i bukspottskörteln. Sven Göpels forskning syftar till att förstå hur frisättningen regleras. Kommer kunskapen att leda till ett genombrott i behandlingen av diabetes?

Oberoende av om man springer ett maratonlopp eller äter en stor kolhydratrik måltid, så ser de Lagerhanska öarna till att man har rätt blodsockerhalt. De Langerhanska öarna är små organ som huvudsakligen består av tre olika celltyper. Alla tre ö-celltyperna använder sig av elektriska signaler (aktionspotentialer) för att koppla blodsockerhalten till frisättningen av hormoner.
Aktionspotentialen genereras genom att små kanaler i cellmembranet öppnas och stängs. Kanalerna är genomsläppliga för olika joner, till exempel natrium, kalium och kalcium. Jonkanalerna har undersökts ingående, men nästan uteslutande i isolerade celler (i provrör). Det är en nackdel, eftersom både den elektriska aktiviteten, antalet jonkanaler och hormonfrisättningen då förändras jämfört med om cellerna undersöks intakta. En anledning tros vara att de olika ö-cellerna påpverkar varandra.

VAD HÄNDER I INTAKT VÄVNAD?

Sven är ensam om att undersöka celler som sitter intakta i de Langerhanska öarna.
- Visserligen är försöken mera tidskrävande men jag är mycket närmare situationen i kroppen, säger han.
En viktig del av forskningen är att sätta de experimentella fynden i sitt sammanhang och förstå det komplexa beteendet hos en cell. Svens forkningsgrupp har därför utvecklat matematiska modeller, speciellt lämpade för att beskriva den elektriska aktiviteten och jonkanalernas beteende. Detaljerade matematiska modeller kan i vissa fall ersätta experimentellt arbete. Därmed blir det avsevärt billigare att utveckla nya läkemedel.

AVGÖRANDE FRÅGOR FÅR SVAR

Efter att i flera år ha kämpat med att karakterisera jonkanalerna i intakta öar, är Svens forskning inne i ett mycket spännande skede. Han kan identifiera de olika ö-celltyperna inom sekunder och kan nu börja med att undersöka hur de olika celltyperna interagerar med varandra.
Kunskapen om vilka jonkanaler som finns i ö-cellerna och deras funktion tillsammans med förståelsen hur cellerna påverkar varandra, kommer förhoppningsvis att leda till en bättre behandling av diabetes.

SVEN GÖPEL,
SSMF-STIPENDIAT, LUNDS UNIVERSITET

Dela/spara Dela eller tipsa