Kan hjärnan göra något åt benskörhet?

Man har länge trorr att skelettet inte innehåller nerver och alltså inte påverkas av nervsystemets signalsubstanser. Men senare studier visar att nervsystemet reglerar skelettcellernas aktiviteter. Pernilla Lundberg forskar kring samspelet mellan hjärnan och skelettet. Resultaten ger kunskap som kan leda till förebyggande behandling av bland annat benskörhet.

Skelettet fungerar som fäste för muskulatur. Det gör att vi kan gå upprätt och är en viktig del i våra leder. Skelettet är dessutom ett "skafferi" för kalcium. För att klara sina olika uppgifter optimalt byggs skelettet ständigt om genom bennedbrytning och benbildning. Vid friska förhållanden är det balans mellan de båda aktiviteterna så att vi behåller den benvolym som tidigare funnits.

Vid sjukdom rubbas balansen. Då kan vi råka ut för till exempel tandlossning eftersom käkbenet som tänderna är fästade vid förloras. Eller så kan benet i lederna förstöras vid reumatologiska sjukdomar. Förändringar i könshormoner leder till att skelettvävnad förloras, blir skör och fraktureras (benskörhet). Är vi fysiskt inaktiva länge ökar också risken för benskörhet och frakturer.

Pernilla Lundberg forskar kring ombildningen av benvävnad. Resultaten kan hjälpa oss att förstå den firska benomsättningen men också den vid frakturläkning och sjukliga tillstånd som till exempel stroke.

HUR STYRS SKELETTCELLERNA?

Pernilla ska försöka besvara på vilket sätt hjärnan och nervsystemet deltar i skelettets ombyggnad. Studier under 1980-talet visar att det finns gott om nervfibrer i skelettet framför allt i tilläxtzoner och vid frakturläkning. Att patienter med stroke eller ryggmärgsskador utvecklar benskörhet tyder också på att nervsystemet har betydelse för skelettet.

Samspelet mellan hjärnan och skelettet stöds också av två nyligen publicerade studier. Den ena visar att hormonet leptin via efffekter i hjärnan minskar benmassan hos möss. Den andra att möss ökar skelettmassan om genen för en signalsubstansmottagare i hjärnan slås ut.

HÅLLA BALANSEN EN UTMANING

Pernillas forskning visar dessutom att en av nervsystemets signalsubstanser, VIP, kan påverka de uppbyggande och nedbrytande cellernas förmåga. Nu ser hon fram emot att gå vidare i forskningen med målet att ständigt uppnå blanans i ombyggnadsprocessen.

PERNILLA LUNDBERG,
SSMF-STIPENDIAT, UMEÅ UNIVERSITET

Dela/spara Dela eller tipsa