Kan Ulrikas forskning minska risken för psykisk ohälsa när ett barn dör i cancer?

Föräldrar som mist ett barn i cancer påverkas psykiskt lång tid efter dödsfallet. Dessa föräldrar har högre risk än andra föräldrar att drabbas av ångest och depression upp till sex år efter förlusten. Kan Ulrika Kreicbergs forskning reducera risken för psykisk ohälsa hos efterlevande familjemedlemmar?

Vårdtiderna blir allt kortare för barn döende i cancer. Var barnet än vårdas, involveras hela familjen i ohändertagandet. Sjukvårdspersonalens agerande och information har betydelse för hela familjens förmåga till insikt och beredskap för barnets förestående död.

Målet för Ulrika Kreicbergs forskning är att se vad personalen kan göra för att förbättra den psykiska hälsan på lång sikt hos föräldrar och syskon till barn som dör i cancer.

Angelägna frågor fick svar

För att få information om den psykiska hälsan hos föräldrar som förlorat ett barn i cancer jämfört med föräldrar som inte mist barn, genomförde Ulrika den hittills mest omfattande undersökningen inom forskningsområdet.

Hon skickade ett frågeformulär som besvarades av 449 föräldrar som mist ett barn i cancer åren 1992-1997 i Sverige samt av 457 föräldrar, vars barn inte dött. Formuläret besvarades anonymt och innehöll frågor om oro, depressioner, familjeförhållanden, religiositet och flera andra känsliga ämnen.

Några viktiga resultat från undersökningen är att:

  • föräldrarna ansåg det värdefullt att få dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser i samband med barnets sjukdom och död
  • knappt en tredjedel av föräldrarna upplevde att de fått ta ett alltför stort ansvar under barnets sista levnadsmånad, de hade önskat att "bara få vara förälder"
  • om barnet erhöll otillräcklig smärtlindring berörs föräldrar av detta 4 till 9 år efter barnets död
  • ingen förälder som talat med sitt barn om döden ångrar detta
  • det tar 7 till 9 år efter barnets död innan risken för psykisk ohälsa är densamma som för föräldrar som inte förlorat sitt barn

Bättre omvårdnad

Undersökningen mottogs positivt av föräldrarna. 99 procent ansåg den värdefull. En liknande undersökning ska också göras på efterlevande syskon. Det är en utsatt grupp som ofta inte har någon att tala med, eftersom de inte vill belasta föräldrarna, som har nog med sin egen sorg.
Resultaten förväntas bidra till bättre omvårdnadsrutiner av döende cancersjuka barn och deras anhöriga.

ULRIKA KREICBERGS,
SSMF-STIPENDIAT, KAROLINSKA INSTITUTET

Dela/spara Dela eller tipsa