Den försynta filantropen

I sina mejl skrev Ingrid om allt från loppisfynd och böcker till sin bror som levde hela sitt liv på institution. Den stora donationen till medicinsk forskning nämnde hon som något självklart. Bilden som växer fram är en person som aldrig satte sig själv i centrum, men som hade ett starkt och stillsamt engagemang.

Taubevisan Så skimrande var aldrig havet avslutade Ingrid Lönegrens begravning, enligt hennes egen önskan. Hon ville att avskedet inte bara skulle rymma sorg, utan också ljus och tacksamhet.

– Det säger mycket om henne som person. Hon var positiv, generös och omtänksam, säger Mats Lönegren, hennes närmaste släkting.

Den bilden bekräftas i den mejlväxling Ingrid hade med Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, SSMF, under flera år. Kontakten började när hon gjorde en större donation. När hon fick ett tackbrev valde hon att berätta om bakgrunden.

”Jag hade en bror som fick en svår hjärnskada vid födseln. Han levde hela sitt liv på institution och gick bort 2017. När jag fick veta vad som fanns på hans konto, som jag skulle ärva, blev jag mållös. Jag tyckte inte att jag hade rätt till pengarna. Jag har allt jag behöver. Jag bestämde mig direkt för att ge dem till välgörande ändamål.”

– Hon berättade om sitt stöd till forskningen, men inte för att framhäva sig själv. För henne var det självklart att göra gott, säger Mats.

En personlig och omtänksam person 

Mats beskriver Ingrid som en person med tydliga åsikter och värme. Hon uttryckte sig alltid vänligt, ofta med humor.

Trots att de var släkt stod de inte varandra nära från början. Kontakten kom genom Mats intresse för släktforskning på 1990-talet. Då lärde han känna Ingrid och hennes föräldrar. Sedan dess träffades de då och då.

– Hon gav alltid personliga presenter. Min son fick till exempel gamla mynt när hon förstod att han samlade på det.

Ett liv i Halmstad

I september 2025 besökte Mats Ingrid i hennes radhus i Halmstad. Det blev deras sista möte. Då hade hon kämpat mot leukemi i två år och visste att tiden var begränsad.

Hon trivdes hemma. Hon skötte sin uteplats noggrant och umgicks mycket med vänner, inte minst tidigare kollegor från stadsbiblioteket där hon arbetade hela sitt liv.

– Hon älskade litteratur. Det intresset fanns nog i familjen, hennes pappa var också bibliotekarie.

En relation genom mejl

Ingrid tackade ofta nej till SSMF:s evenemang. Resan till Stockholm blev för krävande. I stället höll hon kontakten via mejl.

Där delade hon både vardag och allvar. Hon skrev om loppisfynd, högtider och väder. Men också om sin egen hälsa.

”Jag blev glad när jag såg att en forskare arbetade med myastenia gravis. Jag har haft sjukdomen sedan 2004, men är besvärsfri tack vare behandling.”

Trots egen sjukdom och sin brors livssituation valde hon att inte öronmärka sin donation.

”Jag tyckte det var idealiskt att slippa välja mellan olika sjukdomar. Andra med mer kunskap får avgöra vad som är viktigast.”

Tilltro till forskningen

Ingrid hade stort förtroende för vetenskapen. Hon följde forskningen genom SSMF:s tidning och nyhetsbrev och kände att hon bidrog.

”Det är roligt att veta att pengarna gör nytta, både för unga forskare och i kampen mot sjukdomar.”

– Det är beundransvärt. Hon tänkte på andra och ville göra skillnad. Och det gör hon, säger Mats Lönegren.

Din gåva gör skillnad

Medicinsk forskning är avgörande för framtidens behandlingar men den är också beroende av finansiering som ofta inte räcker till. I dag möjliggörs stora delar av den fria medicinska forskningen av privata givare. Utan deras stöd riskerar lovande idéer att aldrig bli verklighet, trots att de kan rädda liv.

Din gåva bidrar till bättre diagnostik, effektivare behandlingar och en friskare framtid.