»Målet är att utveckla metoden så att den verkligen botar.«

När kroppsdelar isoleras på kirurgisk väg kan tumörer tillfälligt behandlas med dödliga doser cellgift. Nu tilldelas cancerkirurgen Roger Olofsson Bagge SSMF:s största anslag för att forska på hur metoden kan bli ännu mer effektiv i kombination med modern immunterapi.

Isolerad hyperterm perfusion är en behandling där Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg är bland de två–tre bästa i världen. Den del där cancern finns, vanligen en arm, ett ben eller levern, isoleras kirurgiskt från övriga kroppen och får sin blodförsörjning via en hjärt-lungmaskin. Under cirka en timme sköljs en dödlig dos av cellgift genom den isolerade kroppsdelen, därefter sköljs gifterna bort och den bortkopplade delen kan återanslutas till övriga kroppen.

– Hos cirka 70 procent av patienterna försvinner tumörerna men de kan dock komma tillbaka efter ett antal år. Vår förhoppning är därför att kunna utveckla metoden ytterligare så att den verkligen botar, säger Roger Olofsson Bagge, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och professor i cancerkirurgi vid Sahlgrenska akademin.

Sahlgrenska universitetssjukhuset är i dag det enda nordiska sjukhus som gör den här typen av kirurgi. Patienterna kommer därför från hela Norden, men också från andra delar av världen.

Tillsammans med några kollegor undersöker Roger Olofsson Bagge nu hur behandlingen kan bli mer effektiv genom att kombinera den med modern immunterapi. Det är forskning som möjliggörs av Svenska Sällskapet för Medicinsk Forsknings största stöd, Consolidator Grant, på 11 miljoner kronor. 

– James P. Allison och Tasuku Honjo erhöll 2018 Nobelpriset för sina upptäckter kring en sorts bromspedaler på ytan hos de vita blodkroppar som kallas T-celler och som alltså är en del av kroppens immunförsvar. Bromspedalerna går att stänga av med särskilda antikroppar, vilket gör T-cellerna mer effektiva, berättar Roger Olofsson Bagge.

Kombinerar grundforskning med patientnytta 

I forskningsprojektet kombineras perfusionsbehandling av cancer med nya läkemedel av den här typen. Forskarlaget tar också biopsier och blodprov från patienter på sjukhuset som de sedan undersöker på labbet för att skapa nya kliniska studier för mer effektiv behandling.

– Det är detta som är translationell forskning, att hela tiden ta information från patienter till labbet, bedriva grundforskning och sedan ta fynden tillbaka till patienterna. 

Kanske kan perfusionsmetoden ha betydelse för fler sjukdomar? Roger Olofsson Bagge intresserar sig bland annat för ögonmelanom som drabbar ett 80-tal svenskar om året. Cirka hälften av patienterna blir helt friska efter lokal behandling av tumören i ögat, antingen genom att ögat strålbehandlas eller opereras bort. Men den andra hälften utvecklar ofta inom några år dödliga metastaser i levern.

Här har forskarlagets insatser resulterat i en ny typ av cancerbehandling.

– Varför i levern? Det finns inga kända förbindelser mellan ögat och levern så det är en gåta. I en undersökning, SCANDIUM-studien, har vi med mycket goda resultat behandlat dessa patienter med leverperfusion. Det har bland annat lett till att amerikanska Food and Drug Administration för någon månad sedan godkänt detta som behandling, säger Roger Olofsson Bagge.

Men möjligheterna stannar inte där.

– Möjligen ännu mer spännande vore att ge leverperfusion förebyggande, alltså redan innan metastaserna nått levern. Men då måste vi förstås veta vilka dessa patienter är.

Den enda effektiva behandling mot metastaserad ögonmelanom som finns i dag, läkemedlet tebentafusp, förlänger livet med knappt 6 månader och är så dyr att den inte går att få inom svensk sjukvård.

– Att sjukvården nekar behandling är en ny situation för oss svenskar som kommer att bli vanligare allt eftersom vården blir alltmer specialiserad. Men kanske kommer vi i framtiden också lära oss att sluta överbehandla patienter. Ögonmelanom är ett exempel: Om vi kunde sortera bort de 50 procent som inte riskerar levermetastaser skulle vi kunna satsa desto mer på dem som verkligen behöver behandling. På så sätt kan vi få en vård som för flertalet är enklare och billigare men där vi också har råd med de dyra specialfallen.

”Som att celler skickar brev” 

Ett helt annat område som Roger Olofsson Bagge ägnar sig åt är hur cellerna i kroppen pratar med varandra. Det var Jan Lötvall, professor i klinisk allergologi vid Sahlgrenska akademin, som för cirka 20 år sedan visade att de nanostora bubblor – extracellulära vesiklar, eller exosomer – som cellerna släpper ifrån sig inte alls bara är skräp utan informationspaket. 

– Det är som om cellerna skickar brev till varandra. På ytan finns ett protein med avsändare och mottagare. Inuti bubblan finns själva budskapet. Det kan vara information som exempelvis hjälper immunsystemet men det kan också vara något skadligt. Intressant nog verkar exosomer bland annat kunna styra var tumörer metastaserar i kroppen. Det har exempelvis gjorts försök där man injicerat exosomer från tumörceller i det vänstra benet och sedan själva tumören i höger ben – och då utvecklas metastaserna i vänster ben! Den stora forskningsfrågan är om vi kan bryta postgången eller modifiera budskapet, så att cancern inte sprider sig.

Människan består av en hel värld av celler som måste fungera tillsammans, påpekar Roger Olofsson Bagge. 

– Det som stör mig är att ingen mycket tidigare förstått hur celler på ett avancerat sätt signalerar med varandra, man måste ju ha undrat? I dag är forskning om exosomer ett av de starkast växande områdena inom medicin vilket bör mana till försiktighet: När väldigt många forskare börjar intressera sig för ett outforskat område är risken stor för felaktiga resultat. Jag har tur som har väldigt bra och noggranna medarbetare med mångårig erfarenhet från just denna typ av forskning.

Blev själv patient 

Som cancerläkare träffar Roger Olofsson Bagge svårt sjuka patienter.

– Vi vet alla att vår tid är utmätt men de flesta av oss tänker inte på det. Men en dödligt sjuk patient, som förstår att livet börjat rinna bort, är förvånansvärt ofta överens med läkaren om när det är dags att avsluta en behandling och i stället ägna tiden åt något hen verkligen vill. Jag har lärt mig att det i en sådan situation kanske inte bara är patienten som behöver stöd, utan även anhöriga. 

Insikten hänger samman med upplevelser julen 2020. Roger Olofsson Bagge drabbades då av covid-19. Först tyckte han att det inte var så farligt. Men efter några dagar fördes han i ilfart med ambulans till Östra sjukhuset där han så småningom hamnade på infektions-IVA med högflödessyrgas. 

– Läkarna planerade att sätta mig i respirator men på något sätt lyckades jag andas på och slippa undan. Själv kommer jag knappt ihåg sjukhusvistelsen men för min familj var det hela väldigt dramatiskt. Vikten av att tänka på de anhöriga är därför en lärdom jag kommer att bära med mig som läkare.

Den här texten är en lätt bearbetad version av en artikel som först publicerats i GU Journal vid Göteborgs universitet. Text: Eva Lundgren  Foto: Johan Wingborg