Hon söker svaret på varför vissa får ångest 

Periakveduktal grå massa må låta intetsägande. Men i denna del av hjärnan bearbetas vår rädsla, ångest och oro. Genom att identifiera relevanta neuroner och hjärnkretsar hoppas Veronika Csillag kunna öppna för bättre behandling av ångeststörningar.

Ångest och rädsla kan kännas i hela kroppen. Men det är känslor som utgår från vissa delar av hjärnan. Den periakveduktala grå massan är ett centralt område för signaler som rör oro och rädsla. Här letar Veronika Csillag efter ledtrådar till varför dessa tillstånd ibland blir överdrivna. 

Tack vare snabb teknisk utveckling har det på kort tid blivit möjligt att samla in och analysera många gånger större mängder data. 

– För bara några år sedan kunde vi iaktta aktiviteten i tio neuroner om dagen. Nu kan vi följa tusentals, berättar hon.

Psykiska sjukdomar och besvär utgör ungefär en tredjedel av den globala sjukdomsbördan. Ångeststörningar svarar för den högsta andelen av dessa. Till gruppen hör bland annat generaliserat ångestsyndrom, posttraumatisk stressyndrom och panikångest; skilda tillstånd men med överdriven rädsla och ångest som gemensamma nämnare. 

– När vi jämför hjärnkretsarna hos kontrollmöss med hjärnkretsarna i de möss där vi har framkallat ångest kan vi identifiera de specifika nervceller som är ansvariga för obalansen, säger Veronika Csillag.

Ångestproblematik är mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män, något som ofta förklaras som en effekt av hormoncykler. Det kvinnliga könshormonet östrogen påverkar vissa stressrelaterade svar i kroppen. Veronika Csillag ska nu utröna om det finns könsskillnader även i hjärnans neuroner och neuronala kretsar. Av intresse är även effekterna av bensodiazepiner, som används för att medicinera ångeststörningar, på relevanta neuroner och hjärnkretsar. 

– De bensodiazepiner som används i dag påverkar receptorer av ett slag som finns i hela hjärnan. De slår brett och åtgärdar inte direkt ångeststörningen, säger Veronika Csillag.

– Vår förhoppning är att öppna dörrar för att utforma läkemedel som riktar sig mot grundorsakerna, vilket leder till mer effektiva och skräddarsydda behandlingar.

Ångeststörningar är alltså vanligare bland kvinnor än män. Men lika intressant, säger Veronika Csillag, är att vissa individer inte utvecklar ångeststörningar. Samma upplevelser får olika följd. 

– Det gäller både människor och djur. Det innebär att det finns faktorer som avgör om exempelvis posttraumatiskt stressyndrom ska utvecklas eller inte. Att hitta dem vore fantastiskt.

Läs mer:
Stöd forskningen för ett friskare liv – se våra gåvoformer och läs om hur ditt bidrag gör skillnad.