Göran har fått en del krämpor på äldre dagar vilket ökat hans motivation att bidra till forskningen. Att hålla sig sysselsatt i trädgården får honom att må bra.

”Det finns ingen som är mig riktigt nära längre.”

Göran överlevde en hjärtinfarkt men hans käre bror Bosse gick ett annat öde till mötes. Saknaden efter hans älskade syskon har väckt tankar om livet och döden och en vilja att bidra till nya medicinska upptäcker.


– Lika bra att göra allting själv, så blir det bra, konstaterar Göran Andersson med ett pillemariskt leende och visar det egentillverkade vitrinskåpet där hans modellbilar, som han mödosamt och imponerande byggt ihop, står i prydliga i rader.

Han är händig, Göran. Inte bara inredning och hobbyartiklar utan i princip hela huset har han renoverat på egen hand från grunden. Inga detaljer har lämnats åt slumpen. Allt är gediget och välskött. 

– Jag trivdes inget vidare i skolan som barn. Fattade aldrig vad det tjänade till att titta på stensöta i mikroskop eller lära sig om gamla kungar. Jag är mer praktiskt lagd. 

Den insikten ledde honom in på yrkesskolan inom måleri och både i sin profession och på fritiden har han ägnat stor tid åt bygg och hantverk av olika slag. Bland vänner och bekanta är Görans förmågor välkända, ofta blir han tillfrågad om att hjälpa till här och där. Det är ett sätt att kombinera nytta med nöje, resonerar han. Nyligen hjälpte han en kompis att lägga sten runt en öppen spis i Stockholms skärgård vilket förde med sig både trevligt umgänge och härliga båtturer. 

Den typen av samvaro har blivit allt viktigare den senaste tiden. Görans hela tillvaro ändrades radikalt när hans käre bror Bosse dog i en hjärtinfarkt våren 2022. Dödsfallet var omtumlande på flera sätt. Det var Göran som hittade sin bror livlös på en bänk i trädgården. Oron hade börjat gro när Bosse inte svarade i telefon på ett par dagar och när Göran åkte hem till honom för att titta till läget var det för sent. Det var ett trauma i stunden men också tungt att hantera en lång tid efteråt. Det har blivit så tomt och tyst. Ända sedan barnsben har bröderna hållit ihop, varit varandras självklara sällskap och trygghet. Nu är Göran ensam kvar. 

Göran och hans bror Bosse har alltid hållit ihop och varit nära varandra.

– När jag själv hamnade på sjukhus för en tid sedan och sjuksköterskan frågade mig om närmsta anhörig visste jag inte vad jag skulle svara. Det finns ingen som är mig nära på det sättet längre. 

Göran kan räkna dagarna han varit sjukskriven från jobbet på sin ena hand. För ett par år sedan hade han summerat hela livet som friskt och bekymmersfritt. Idag är det annorlunda. Som pensionär har han fått ont i muskler och leder, bägge höfterna är utbytta, sömnen krånglar och han har problem med prostatan. Och så blev det blåljus till akuten med hjärtinfarkt för ett år sedan. Samma öde som Bosse, men Göran hade turen på sin sida. 

Det som hänt på sistone har väckt tankar om livet och döden. Inte så att Göran dagligen grubblar eller känner sig vemodig men det har blivit påtagligt att saker och ting inte kan tas för givna och han kände ett behov av att fundera på vad som händer den dag då han inte själv finns i livet. En del i den processen innebar för Göran att skriva ett testamente. Han funderade på vilka ideella ändamål som kändes relevanta för honom att stötta och landande i beslutet att ge sitt arv till Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, SSMF. 

– Det känns bra att mitt arv kan bidra till den medicinska forskningen, det ger ju resultat som alla tjänar på och kan få nytta av. 

En anledning till att han är nöjd med sitt val är också att SSMF som organisation har låga administrationskostnader. Det borgar för att pengarna går till det de är avsedda för, konstaterar han. Och så var det smidigt hanterat. Han fick hjälp av SSMF med att ordna jurist som kunde upprätta testamentet, utan var sig kostnad eller krångel. 

Allra helst skulle Göran vilja att tillgångarna han lämnar efter sig kan leda fram till svar om och bot på alopecia, en sjukdom som orsakar håravfall och som både han och Bosse haft sedan unga år. I sitt testamente har han formulerat sitt önskemål och breddat ändamålsbeskrivningen så att pengarna kan komma till nytta inom forskning om autoimmuna sjukdomar som alopecia är ett exempel på. 

– Nu när jag blivit 73 år bryr jag mig inte längre men i mellanstadiet var det inte så roligt att ha stora kala fläckar på huvudet.

Med tiden har han förlikat sig med sitt utseende, det blir till att skydda den bara hjässan med en keps när han reser till Thailand tillsammans med vänner nu under hösten bara. Det är ett angenämt dilemma. Göran ser fram emot att få komma i väg och bort till värmen. Men årets sensommar i Sverige är svår att klaga på, konstaterar han, när han står vid ett av sina äppelträd vars grenar dignar av alla äpplen. Av frukten ska han göra must. Han införskaffade en råsaftscentrifug för ett per år sedan. Hantverksskickligheten har han med sig även in i köket. 

Sällan är Göran sysslolös. Efter att han ärvt bror Bosses hus och ensam tagit över deras tidigare gemensamma fritidsboende är det mycket att stå i och ta hand om. Och så den egna villan på det. En av bostäderna hyr han visserligen ut till bekanta men det är så gott som alltid något som behöver fixas med husen och tomterna. Och blir det tid över ägnar han sig gärna åt sitt intresse att bygga modellbilar. 

– Jag går på mässor och köper byggsatser eller shoppar på nätet. Jag gillar 50-talsbilar, gärna amerikanare. Hudson Hornet är en av favoriterna. 

På skrivbordet har Göran specialverktyg som små knivar, pincetter, penslar och pannband med förstoringsglas. Det fuskas inte med detaljer här inte men ger ändå utrymme för lekfullhet och humor. En av modellerna föreställer den komiska karaktären Mr Bean och hans lilla bil med en fåtölj på taket. 

Att bygga modellbilar är ett stort intresse för Göran. Amerikanare från 50-talet hör till favoriterna.

I vardagsrummet finns andra föremål som skvallrar om intressen och personliga historier. Som den välbevarade rullbandsspelaren från Philips och en hel massa vackra fotogenlampor som ursprungligen kommer Görans farmor och farfars hem. Och fotona på väggen väcker nyfikenhet, inte minst bilden på Göran som skakar hand med självaste Kungen. 

– Jag jobbade inom telekom och fick ett större uppdrag med att dra telekablar på Kungliga slottet. När allt var klart kom Kungen och tackade personligen. Det var stort och bilden var med i tidningen, säger Göran och visar upp magasinet där han står sida vid sida med Kungen. Och bror Bosse syns i gänget bland kollegorna intill. 

Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet som Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, SSMF, tar emot testamenterade gåvor. De utgör grunden för SSMF:s verksamhet och har genom åren finansierat tusentals lovande forskare. Att som Göran Andersson tänka på den medicinska vetenskapen i sitt testamente är en värdefull gåva till kommande generationer. Att SSMF får förtroendet att ta emot arv gör det möjligt att bedriva forskning som förbättrar behandlingar och förebygger sjukdomar.

Vill du också testamentera till forskningen?

Läs om hur ditt arv kan bidra till nya medicinska upptäckter. Vi erbjuder gratis hjälp av jurist med testamentet. För mer info, vänligen klicka här: 
https://www.ssmf.se/stod-forskningen/testamente/

Eller kontakta oss på SSMF så berättar vi mer. Tel: 08-33 50 61 eller e-post: info@ssmf.se.

Personfakta

  • Namn: Göran Andersson
  • Ålder: 73 år
  • Bor: Hus i Sollentuna i Stockholm
  • Relation till SSMF: Har testamenterat till SSMF. Tog hjälp av SSMF:s jurist. Gåvan kommer att bidra till nya medicinska upptäckter om autoimmuna sjukdomar.