Svens arv bidrar till nya medicinska upptäckter

De levde sida vid sida i nästan 50 år men efter att Sven hastigt gick bort i cancer har Christine fått vänja sig vid tomheten efter sambon. Hon är tacksam över att Sven hann uttrycka sin vilja att testamentera delar av sina tillgångar till forskning.

Sommaren 1969 uppstod romans på Statistiska centralbyrån, SCB. Där och då träffades Christine Bäcklund och Sven Strömberg för första gången. Deras kärleksrelation varade i hela 49 år men fick ett abrupt och tragiskt slut i december 2018 då det uppdagades att Sven fått cancer som spritt sig och inte kunde botas. Sjukdomen tog hans liv.

– Det är tystare här hemma utan Sven. Han brukade ofta sätta på klassisk musik, det tar jag mig inte för. Och i bland när jag går förbi skrivbordet kan jag fortfarande få för mig att han sitter där vid datorn, berättar Christine Bäcklund.

Under den tid som passerat sedan Svens bortgång har Christine bearbetat sorgen även om saknaden efter honom finns kvar. När de möttes var Christine 22 år och studerade till vardags matematik vid Åbo universitet i sitt hemland Finland. Som student var hennes ekonomi knaper och eftersom den svenska arbetsmarknaden gav bättre betalt innebar sommarjobbet på SCB i Stockholm ett värdefullt tillskott i kassan. Det visade sig ge mer än så eftersom hon där dessutom träffade 28-årige Sven, som precis som hon var matematiker.

Kärleken höll trots avståndet

Deras förhållande förde med sig många års pendlande mellan grannländerna men kärleken höll trots avståndet mellan dem och 1971, när Christine var färdigutbildad, reste hon till Sverige för gott och hon och Sven flyttade till sitt första gemensamma hem i Stockholmsförorten Jakobsberg år 1974.

Sven och Christine passade för varandra och har hållit ihop i vått och torrt. Samtidigt har de gett varandra utrymme att odla intressen var för sig. Christine har exempelvis rest mycket på egen hand. Svens passion var idrott. Han spelade varenda A-lagsmatch i fotboll i föreningen Jakobsbergs GoIF under tio år och blev hedersmedlem för den bedriften.

Ett annat intresse Sven hade var aktiesparande. Han började köpa aktier på 80-talet och hängde med i utvecklingen, var aktiv och gjorde omplaceringar för att få bra avkastning. Han hade talang och värdepappernas värde steg med tiden.  

”När vi åkte till sjukhuset trodde vi båda att han skulle komma hem. Sex veckor senare dog han.”

 Sven gick i pension vid 65 år och Christine slutade jobba tre år senare, vid 62 år, för att göra sambon sällskap på dagarna. De hann få njuta av närmare tio år som pensionärer tillsammans. Sedan började Svens hälsa att svikta. Det började med hjärtproblem. Han blev diagnostiserad med förmaksflimmer och gjorde två så kallade ablationer för att bli av med obehaget med hjärtat som slog i otakt.

Hösten 2018 upplevde Sven svårigheter med att andas och han hade magrat. Undersökningar visade att han hade vätska i höger lunga och efter ytterligare kontroller kunde läkarna konstatera att han drabbats av en aggressiv variant av cancerformen malignt melanom och cancern hade spritt sig till lungorna och levern.

– I omgångar tömde de totalt Svens lungor på 23 liter vätska. När vi åkte till sjukhuset trodde vi båda att han skulle komma hem. Sex veckor senare dog han.

På något sätt behöll Sven och Christine ett  lugn mitt i traumat. De tog vara på den sista tiden. Varje dag, så länge Sven orkade, gick de ner till sjukhusets servering och åt tillsammans, det kändes värdefullt att kunna lämna patientrummet en stund.

Ville att aktiepengarna skulle investeras i medicinsk forskning

Sven var även fast besluten om att testamentera sina sparade aktier till något givande ändamål när han ännu var i livet. Han och Christine resonerade om det tillsammans och de beslöt att donera en del av värdepapperna till Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning. 

– Det känns bra att pengarna kommer till nytta och att Sven hann uttrycka sin vilja. Jag var sedan själv förbi Svenska Sällskapet för Medicinsk Forsknings kansli och ordnade med det praktiska. Jag fick ett bra intryck, att sällskapet har en liten organisation med låga omkostnader borgar för att pengarna används till det de är avsedda för.

Det är privata givare som Sven som gör det möjligt för Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning att bedriva sin verksamhet. Tack vare Svens testamenterade tillgångar kan lovande forskare få chansen att göra nya medicinska upptäckter och utveckla bättre behandlingsmetoder.

Christine har försökt vänja sig vid tystnaden och tomheten efter Sven. Släkt och vänner har varit en hjälp. Och så har hon sin älskade hobby, att måla ikoner, och har alltid ett nytt verk på gång.

– När jag målar är jag helt fokuserad på uppgiften och kan släppa tankarna på annat.