Nya perspektiv på sjukdom i vänsterhjärtats segelklaff och dess koppling till plötslig hjärtdöd

Mitralisklaffprolaps ses hos 1 av 40 och innebär en utbuktning av vänster kammares hjärtklaff. Detta kan medföra ”klaffläckage” som måste behandlas kirurgiskt, och kan leda till hjärtsvikt, hjärtrytmrubbningar och plötslig hjärtdöd. Fibrosbildning i hjärtat samt “mitral annulus disjunction” (MAD), som innebär onormalt fäste av klaffen i kammarväggen, är riskfaktorer för rytmrubbningar. Projektets övergripande mål är att kartlägga de relativt outforskade mekanismerna till grund för associationen mellan mitralisprolaps och hjärtrytmrubbningar, samt att studera hur denna dödliga association påverkas över tid av mitralisklaffkirurgi. Med hjärt-MR på 90 patienter med mitralisprolaps vill vi undersöka om fibrosen kan reverseras och om operation bör ske tidigare än idag för att förhindra irreversibel fibros (mål 1). Vi vill studera 2000 patienter som genomgått kirurgi för att ta reda på om MAD påverkar utfallet och typ av ingrepp (mål 2). Vi kommer analysera upprepade hjärt-MR över 20 års tid avseende MAD och fibros hos en unik patientkohort för att kartlägga utvecklingen över tid (mål 3). Slutligen vill vi studera bortopererade klaffar med avancerad genteknik för att undersöka om förvärvade genförändringar i klaffen kan förklara sjukdomsutvecklingen (mål 4). Resultaten kommer ge ny förståelse för mekanismerna vid mitralisprolaps och kopplingen till hjärtrytmrubbningar, och har direkt relevans för utformningen av en ny typ av individualiserad vård av denna vanliga patientgrupp.