Molekylära mekanismer bakom återfall till opioidanvändning

En av de stora utmaningarna med behandling av individer med opioidberoende är den stora risken för återfall. Prekliniska studier som undersöker återfall använder oftast någon form av tvångsmässig drogfrihet där drogen tas ifrån försöksdjuret under en viss tidsperiod. Dock skiljer sig den här bilden av drogfrihet mycket från hur det ser ut hos människor med beroende för vilka drogfrihet ofta sker frivilligt. För att på ett bättre sätt efterlikna den verkliga situationen har jag utvecklat en ny metod för att studera återfall till opiodanvändning hos råttor efter frivillig drogfrihet. I den här metoden tränas råttor först att trycka på en pedal för att få tillgång till en intravenös infusion av oxykodon. Därefter introduceras en elektrisk barriär framför pedalen i självadministreringsboxarna vilket leder till att råttor måste välja om det är värt att ta sig igenom den elektriska barriären och få tillgång till oxykodon. Efter en tids drogfrihet studeras återfall till oxykodonsökande beteende genom att mäta antalet pedaltryck som råttan gör under testsektionen. I projektet kommer jag att använda mig av den nya djurmodellen för att först studera molekylära mekanismer som ligger bakom återfall till oxykodonanvändning och därefter vilka signalvägar i hjärnan som är aktiva och styr benägenheten för återfall. Studierna i det här projektet kan bidra med viktig kunskap för att utveckla nya metoder och behandlingar för att motverka återfall för personer med opioidberoende.