Fostergenomets etiologi och roll i missfall: bortom kromosomavvikelser

Varje år slutar 23 miljoner graviditeter som missfall och är det vanligaste utfallet av en graviditet. Dagens kliniska praxis vid graviditetsförluster är ingen åtgärd alls, troligtvis på grund av den utökade tron att fosteraneuploidier (dvs onormalt antal kromosomer) ligger bakom ett stort antal av fallen.

Stora kromosomfel är ansvariga för många missfall tidigt i graviditeten men graviditetsförlust inträffar fortfarande i frånvaro av dessa avvikelser. Dessutom kan vissa embryon som bär kromosomavvikelser vara livsdugliga fram till eller till och med efter födseln, som till exempel Downs syndrom.

Idag vet vi att individuella genetiska variationer som observeras i befolkningen kan ge en liten risk för många olika sjukdomar. Även om inverkan av dessa variationer är mycket små så kan den kumulativa effekten vara stor. Genom att fokusera på små genetiska effekter spridda över fostrets arvsmassa, kommer detta projekt att bidra till att förändra perspektivet av missfallsetiologi.

Under en fyraårsperiod kommer jag att leda ett internationellt arbete kring fostrets effekter på missfall genom att utnyttja unika genomiska och fenotypiska data från enskilda celler, foster från missfall och preimplantationsembryon. Detta kommer i slutändan att hjälpa till att förstå vilken roll fostrets genom har bortom kromosomavvikelser, om vi kan klassificera missfall i olika riskkategorier och undersöka konsekvenserna av att bära en hög genetisk känslighet för missfall i levande födda individer.