RNA-modifierande enzymer: nya spelare i DNA reparation och cancer

Skada i arvsmassan, DNA, uppstår konstant i cellerna och därför måste DNAt repareras noggrant för att undvika sjukdomar som cancer och förtidigt åldrande. Många olika proteiner är inblandade i DNA-reparation och flera systematiska undersökningar har visat att exempelvis RNA-modifierande enzymer är involverade. RNA-molekyler är inblandade i en rad olika cellulära processer men deras roll i DNA reparation är ännu oklar. Därför ska detta detta projekt utreda mekanismer kring hur RNA och enzymer som modifierar RNA styr DNA-reparation och om störningar i dessa faktorer leder till cancer. Det är redan känd att medfödda mutationer i det RNA-modifierande enzymet dyskerin orsakar cancer och för tidigt åldrande. Våra preliminära data visar för första gången att dyskerin även är viktig för DNA reparation. Vi har även sett att RNA molekyler spelar en avgörande roll för samma process. Vi ska i detalj utreda mekanismen bakom hur dyskerin styr DNA reparation genom att manipulera nivåerna av denna faktor i celler och studera hur det påverkar DNA repa-ration.

NK-cellernas roll i WASp-relaterad sjukdom såsom cancer och eksem; studier av patogenes och möjlighet till nya terapier

Mitt projekt syftar till att öka kunskapen kring hur cancer och eksem uppkommer genom studier av den primära immundefekten Wiscot-Aldrich syndrom (WAS). Barn med WAS har en påverkan på de vita blodkropparnas cellskelett, vilket gör att deras immunceller inte interagerar med sina målceller på ett optimalt sätt. Patienter med WAS drabbas i stor utsträckning av allvarlig blod-cancer och eksem. Mitt mål är att undersöka vilken roll cellskelettet har för funktionen av de naturliga mördarcellerna (NK celler) i WAS. NK cellerna är en viktig del av vårt immunförsvar mot cancer och har hittats i hud från eksem. Min förhoppning är att våra studier på NK cellernas roll i avsaknad av fungerande WAS-protein ska leda till ökad kunskap om hur och varför cancer och eksem uppkommer samt bidra till framtida utveckling av nya behandlingsstrategier inom dessa områden.

Kartläggning av molekylära mekanismer som styr specificering av neurala celler och könsceller

Människan bildas från en befruktad äggcell. Strax efter implantationen i livmodern växer fostret, som då kallas för epiblast. Tre specialiserade strukturer uppstår: ektoderm, endoderm och mesoderm. Från epiblasten utvecklas även könsceller, vilka utgör förlagan till ägg och spermier hos den vuxna människan. Det är dock inte kartlagt exakt hur cellerna i epiblasten svarar på olika signaler och tolkar dem till ett intracellulärt beslut som i sin tur leder till att en viss cell blir till exempel ektoderm medan en annan cell blir en könscell. I detta projekt vill vi (i) identifiera vilka signalmolekyler som bestämmer att ektoderm bildas från en homogen cellpopulation i epiblasten och hur vissa av de ektodermala cellerna sedan specificerar sig till nerver; (ii) förstå hur vissa celler i epiblasten ger upphov till de somatiska cellerna medan andra ger upphov till könsceller.