
Peep Talving
Hjärn- och ryggmärgsskador, Neurovetenskap
Postdoktoralt Stipendium
Karolinska Institutet
Inst f molekylär medicin & kirurgi
2010
Studier av faktorer som minskar dödligheten efter traumatiska hjärnskador
Traumatiska skallskador är den främsta dödsorsaken bland unga individer och många patienter som överlever drabbas av livslånga neurologiska men efter skadan. Det finns idag mycket begränsade möjligheter till effektiv behandling vid traumatiska skallskador, men en möjlig behandling på sikt kan vara det blodbildande hormonet i kroppen, erytropoetin (EPO). EPO utsöndras från njuren vid blodbrist, men hormonet har också egenskaper som dämpar inflammation och celldöd efter hjärnskadan. Peep Talving har visat att EPO avsevärt minskar dödligheten efter skallskada. Nu koncentrerar han sin forskning på att finna om EPO utöver minskad dödlighet också minskar neurologiska men efter svåra skallskador.
Karin Gunilla Stenkula
Cell- och molekylärbiologi, Diabetes, Nutritionsforskning, övervikt
Postdoktoralt Stipendium
Lunds universitet
Inst f exp medicinsk vetenskap
2010
Karaktärisering av händelser nära plasma membranet involverade i metabol reglering- Samspelet mellan glukos-, lipid- och kolesterol upptag i fett celler.
Fetma och övervikt ökar lavinartat i stora delar av världen, och utgör en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar och typ 2 diabetes. Än idag vet man inte vad som orsakar typ 2 diabetes, som kännetecknas av en okänslighet, s.k. resistens, för kroppens insulin. Man misstänker dock att fettvävnaden har en avgörande roll. Karin Stenkula kommer att använda en avancerad mikroskopimetod för att på molekylär nivå studera hur socker och fett tas upp i fettceller. Denna metod har nyligen visats vara mycket framgångsrik för att kartlägga hur sockerupptag sker i insulinkänsliga celler. Karins målsättning är att detektera hur upptaget skiljer sig mellan normala och insulinresistenta celler. Forskningen lägger en viktig grund för att förstå mekanismerna bakom insulinresistens, vilket är avgörande för utveckling av framtida läkemedel för typ 2 diabetes.
Stefan Spulber
Neurodegenerativa sjukdomar, främst Alzheimer, Parkinson och ALS
Postdoktoralt Stipendium
Karolinska Institutet
Inst f neurovetenskap
2010
Betydelsen av skadlig påverkan under fosterlivet för utvecklandet av neurodegenerativa sjukdomar
Negativ påverkan på nervsystemet under utvecklingen i fosterlivet kan få bestående effekter på hjärnan. Dessa effekter kan visa sig långt senare, dvs i vuxen ålder och ofta efter ytterligare påverkan på hjärnan, som sjukdom. Högt blodtryck, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar har visats förekomma oftare hos personer som hade låg födelsevikt. Parkinsons sjukdom beror på att nervceller som producerar det viktiga signalämnet dopamin dör. Dessa celler är mycket känsliga för påverkan, som t.ex. vid olika inflammatoriska tillstånd. Stefan Spulber kommer att undersöka om låg födelsevikt ökar hjärnans känslighet för inflammation, med fokus på de dopaminproducerande nervcellerna. Målet är att fastställa hur negativa påverkningar under fosterlivet kan påskynda förloppet av neurodegeneration vid åldrande och identifiera vad som ligger bakom nervcellernas ökade känslighet. Resultaten från denna forskning lägger viktig grund för att utveckla förebyggande behandlingsformer för neurodegenerativa sjukdomar.
Peter Spégel
Cell- och molekylärbiologi, Diabetes, Endokrinologi
Postdoktoralt Stipendium
Lunds universitet
Inst f kliniska vetenskaper
2010
Ämnesomsättningens roll vid uppkomsten av typ-2 diabetes
Typ-2 diabetes, även kallad åldersdiabetes, uppkommer då b-celler i bukspottkörteln inte klarar av att utsöndra tillräckliga mängder insulin för att hålla blodsockret på en normal nivå. b-cellerna tar upp socker från blodet, bryter ner det genom cellens ämnesomsättning och genererar härur signaler som avgör hur mycket insulin som ska frisättas. Dessa signaler, vilka är störda vid typ-2 diabetes, är fortfarande till stora delar okända. Målet med Peter Spégels forskning är att beskriva b-cellens ämnesomsättning och därmed kunna identifiera dessa signaler. Vidare avser Peter att undersöka hur dessa signaler störs av vår livsstil, vilket leder till utveckling av typ-2 diabetes. Dessutom undersöker Peter hur kroppens ämnesomsättning generellt rubbas vid utveckling av typ-2 diabetes. Målet med denna forskning är att öka förståelsen av uppkomsten av olika former av typ-2 diabetes samt finna markörer som kan underlätta diagnos och behandling av sjukdomen.
Emily Sonestedt
Genetik, ärftliga sjukdomar, Hjärt- och kärlsjukdomar, Nutritionsforskning, övervikt
Postdoktoralt Stipendium
Lunds universitet
Inst f kliniska vetenskaper
2010
Betydelsen av kost och genetiska faktorer för nivåer av blodfetter och hjärt-kärlsjukdom
Blodfetter är starkt korrelerade till utveckling av hjärt-kärlsjukdom. Det finns dock skillnader mellan blodfetter i fråga om storlek och täthet. Specifika subfraktioner av blodfetter verkar vara bättre på att förutsäga hjärt-kärlsjukdom än andra, speciellt den blodkärlsskadliga s.k aterogena blodfettsprofilen, som består av en hög halt av små LDL partiklar, låg HDL-nivå och hög triglyceridnivå. Det är relativt okänt hur genetiska faktorer och livsstilsfaktorer (såsom kostfaktorer) påverkar nivån av dessa subfraktioner. Nyligen har man identifierat ett stort antal gener som bidrar till blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom, vilket ger ett helt nytt utgångsläge när man undersöker sambandet mellan kostens sammansättning och blodfettsnivåer. I detta projekt undersöker Emily Sonestedt hur kosten påverkar blodfettsnivåer hos personer med hög respektive låg genetisk risk för blodfettsrubbning, vilket kommer att kunna ge viktig information för utformning av preventiva åtgärder för att minska kardiovaskulär sjukdom.
Christopher Sjöwall
Immunologi, Reumatologi
Postdoktoralt Stipendium
Linköpings universitet
Inst f klin och exp medicin
2010
Betydelsen av C-reaktivt protein (CRP), anti-CRP antikroppar och interferon-alfa vid systemisk lupus erytematosus (SLE)
Akutfasproteinet CRP bildas och frisätts från levern vid systemisk inflammation. Den autoimmuna systemsjukdomen systemisk lupus erytematosus (SLE), som drabbar drygt 5000 personer i Sverige, kännetecknas av immunreaktioner mot kroppens egna vävnader och kan ge inflammation med vävnadsskada i bl.a. hud, leder, slemhinnor, njurar och nervsystem. Kortison och andra inflammationsdämpande läkemedel kan bromsa sjukdomen. Tillförsel av CRP har i experimentella modeller av SLE visats skydda mot sjukdom och bildning av s.k autoantikroppar. Vid SLE och många virusinfektioner saknas ofta CRP-stegring trots hög inflammationsgrad samtidigt som förhöjda nivåer av interferon föreligger. Christopher Sjöwall har visat att interferon-alfa minskar CRP-bildningen i leverceller och detta erbjuder en förklaringsmodell till varför CRP-reaktionen uteblir vid aktiv SLE. Fortsatta studier av samspelet mellan CRP, anti-CRP antikroppar och interferon-alfa pågår och studierna belyser grundorsaker till sjukdomsuppkomst, men ger också möjlighet att ta fram nya diagnostiska hjälpmedel och i ett längre perspektiv bättre behandlingsformer vid SLE.
Helene Rundqvist
Cancersjukdomar och tumörbiologi, Cell- och molekylärbiologi
Postdoktoralt Stipendium
Karolinska Institutet
Inst f onkologi och patologi
2010
Betydelsen av syrebrist för formandet av tumörstödjande fibroblaster
En tumör består förutom av cancerceller även av andra, icke maligna celler. Dessa celler bidrar till tillväxt och spridning av cancertumören. En solid tumör växer oftast snabbare än den hinner förses med nya blodkärl, vilket medför lokal syrebrist. Denna syrebrist ger en sämre prognos för patienten med ökad risk för tumörspridning. Det pågår intensiv forskning kring det sätt syrebrist ökar tumörcellernas förmåga att sprida sig och göra dem motståndskraftiga mot olika former av behandling. Syrebristen påverkar även de omkringliggande cellerna. Helene Rundqvist studerar i detta projekt en speciell typ av bindvävscell, sk fibroblaster, som oftast finns i riklig mängd i en växande tumör. Fibroblasterna i en tumör skiljer sig från vanliga fibroblaster och bidrar till tumörens utveckling. Syftet med studien är att undersöka om den syrebrist som råder i delar av den växande tumören, hjälper till att omvandla vanliga fibroblaster till ”tumörstödjande” fibroblaster. Om vi kan få en djupare förståelse för hur icke-maligna celler bidrar till att en tumör kan växa och spridas, så öppnar det för en rad nya behandlingsstrategier.
Richard Olsson
Blodsjukdomar, Cancersjukdomar och tumörbiologi, Stamcellsforskning
Postdoktoralt Stipendium
Karolinska Institutet
Inst f laboratoriemedicin
2010
Benmärgstransplantation – den sista chansen till bot vid många blodsjukdomar
När man med cellgifter misslyckas med att bota leukemi och andra blodcancersjukdomar kvartår endast en botande terapi; benmärgstransplantation. Överlevnaden efter benmärgstransplantation har kontinuerligt förbättrats och idag kan drygt häften av de patienter som behandlas botas. För ytterligare förbättring måste den transplantationsrelaterade dödligheten minskas. Denna utgörs framförallt av den s.k. ”transplantat-kontra-värd-reaktionen”, d.v.s. att den nya benmärgen uppfattar värden som främmande och att immunförsvaret genom en livshotande reaktion angriper värdens hud, lungor, tarm m.fl. organ. Denna komplikation är inte bara en viktig orsak till dödlighet i samband benmärgstransplantation, utan bidrar även till sjuklighet hos många långtidsöverlevare. Besvär med torra ögon, stram och oelastisk hud, lungfunktionsnedsättning mm gör att deras livskvalité försämras. Richard Olssons forskning syftar till att hitta nya och bättre behandlingsalternativ vid transplantat-kontra-värd-reaktioner, för att förbättra överlevnaden och livskvalitén vid behandling av svåra blodsjukdomar.
Johan Olerud
Diabetes, Stamcellsforskning, Transplantationsmedicin
Postdoktoralt Stipendium
Uppsala universitet
Inst f neurovetenskap
2010
Förbättrad behandling av diabetes; Hur kan man förbättra överlevnaden hos transplanterade insulinproducerande celler?
Typ 1 diabetes är en livslång sjukdom där kroppens eget immunförsvar angriper och förstör bukspottkörtelns insulinproducerande celler. Eftersom patienter med typ 1 diabetes inte kan producera något kroppseget insulin krävs en livslång behandling med tillfört insulin. Det är dock inte möjligt att uppnå normal sockerkontroll, vilket gör att diabetiker löper en förthöjd risk för att drabbas av komplikationer som påverkar bl.a. njurar, ögon och blodkärl. Genom att transplantera insulinproducerande celler går det att bota patienter med typ 1 diabetes. Vid en transplantation tappar de insulinproducerande cellerna bl.a. kontakten med nervsystemet. Genom att samtransplantera nervstamceller kan man förbättra överlevnaden av de transplanterade insulinproducerande cellerna och därmed även regleringen av insulinfrisättningen. Målet med denna studie är att utveckla metodiken för samtransplantation av insulinproducerande celler med nervstamceller, vilket på sikt kan leda till förbättrad behandling av patienter med typ 1 diabetes.
Paulina Nowicka
Barn- och ungdomsmedicin, Epidemiologi, Nutritionsforskning, övervikt
Postdoktoralt Stipendium
Karolinska Institutet
Inst f klinisk vetenskap
2010